fortsättning...
Nu kommer en liten fortsättning på resan... Vi satte oss alltså på detta turistinfo och väntade på att båten skulle hämta upp oss. En halvtimme senare kommer en thaiman och hjälper oss ner till hamnen. Där sätter vi oss på en longtail båt med två små thaibarn och deras pappa och en ensam tjej i 30 års åldern och ett par.. Alltså inte en enda ungdom satt med på båten. Vi åker och kommer fram till en öde strand efter ca 15 minuter. Eftersom vattnet alltid åker utåt på kvällen så var vattnet jätte långt ut och det första vi möttes av var en ful strand med massa stenar som låg på stranden.. Där började ångesten. Vi klev av båten i vattnet( eller där vattnet egentligen skulle varit) och gick i land med besvikna miner. Det enda som fanns när man tittade omkring var en enda liten restaurang och små bungalows som låg på kullarna runtomkring. Det kanske fanns ca 10-15 bungalows på den öde stranden.
Vi fick vår nyckeln till vår bungalow och när vi öppnade "dörren" till vår lilla bungalow bröt jag ihop.. Har nog inte mått så dåligt någonsin som jag gjorde då. Det var en liten liten bungalow med en dubbelsäng med ett sånt där stort myggnär runt omkring. Det var stoora mellanrum vid taket där det bara var stora hål vilket betyder att alla djur som vill komma in kan verkligen göra det utan problem.. och är det något som jag hatar är det smådjur.. Dessutom var det något sjuukt djur utomhus som lät helt brutalt hela natten.. och för att inte tala om hur nära det låg stranden.. Bungalown kanske låg på 5-10 meters höjg ovanför stranden, så om det skulle komma en tsunami skulle vi dö på en enda gång. iaf... jag bröt ihop och grät och grät i två timmar.. I duschen fanns inget kallvatten och det gjorde detta ännu värre.. Men vi bestämde oss för att sova där en natt och sedan åka tillbaka till Phi phi sidan där allt party var. Vi hade dessutom inget val med tanke på att det var kväll och alla andra hotell var fulla. så jag tog mig en sömntablett och slocknade snabbt.
Dagen efter vaknade vi av alla vågor som lät genom vår ihåliga bungalow... Ett härligt ljud att vakna till.. förutom att man är rädd att det ska komma en tsunami i vilken sekund som helst.. Vi gick upp och åt en frukost på den enda restaurangen som fanns. Vi åt jätte goda pannkakor med nutella som vi fick in efter ca 40 minuter..suck.. Därefter gick vi ner till stranden( 2 meter ner) och herregud vad mkt finare stranden var idag.. nu var det kritvit sand överallt och korallblått vatten! tänk så mkt fulare det är med tidsvattnet på kvällen!
Denna dan åkte vi in till phi phis party sida för att leta hotell. En vän till oss hade tipsat oss om ett hotell som heter PRINCESS som är ett sjukt najs party hotell så vi gick in d'är på receptionen och kollade om dom hade rum! Tyvärr så var det fullbokat o det enda dom hade var ett rum för 2 och dom vägrade ställa in en extra säng... men efter mycket bönande och tjat av mig till receptionisten så gav hon med sig och vi fick äntligen ett rum på det bästa hotellet på phi phi.. men rummet var inte ledigt förens dagen efter.. så vi åkte tillbaka till öde ön som vi så fint kallade det och chillade där sista kvällen! Vi åt en jätte god och mysig middag (maten på den restaurangen var brutalt god,även fast det dröjde jätte lång tid innan man fick den). Vi fick även information under middagen att dom skulle åka på en båttur klockan 8 morgonen därpå och undrade om vi var intresserade av att åka.. Vi tänkte efter och tyckte att det lät som en toppen ide med tanke på att vi inte fick checka in på hotell princess föräns klockan 15.
Här är alla bungalows på öde ön..
vår "mysiga" bungalow... med hål i väggen till höger ser man..
Vår balkong.var faktiskt jätte mysig.men massa smådjur överallt dock...
